tisdag 26 februari 2008

En vanlig dag i en mammas liv

Det hela började eller urartade, vilket man nu väljer, redan på dagis. Min dotter låg och sov när jag skulle hämta henne, så personalen fick väcka henne. Man kan ju tänka sig själv att det inte är så kul när man är riktigt trött att krångla på sig byxor, tröja, galonisar, stövlar, mössa, ja ni vet allt. Och sedan klättra ner i en vagn som är kall och det duggregnar på en. Min dotter är helt normal så hon tyckte att det var läge att protestera. Att få på henne kläderna tog ca 15 minuter och var en ren brottningsmatch. Jag vann till slut på ren envishet, även om min dotter ärvt denna egenskapen var jag lite segare, men genomsvettig. Lillebror tyckte att det hela drog ut på tiden, han låg själv ute i vagnen i duggregnet och väntade. Så även han tyckte att det var läge att protestera och det gjorde han......HÖGLJUTT!!!
Det tar mig ca 10 minuter att gå hem från dagis, normalt sett.Den här dagen tog det minst det dubbla. Jag försökte övertala min 2 åriga dotter om hur roligt det är att åka vagn.......men där misslyckades jag. Sedan blev jag lite mer målinriktad och satte henne i vagnen i ett huj och skulle spänna fast henne.......men det går inte att spänna fast en ål i en sele. Dessuton skrek hon så jag tänkte att folk tror att jag misshandlar henne. Det blev helt enkelt så att jag fick bära henne OCH skjuta på den stora syskonvagnen med lillebror i.

När man kommer hem efter en sådan promenad är man inte direkt full av energi. Så när min dotter tar av sig blöjan och talar om att hon inte vill ha någon ny orkade jag inte argumentera. Jag berättade bara pedagogiskt för henne att då måste man tala om för mamma när man blir kissnödig, så får man gå på toaletten. Det va bara det att det var inte kisssa hon gjorde, jag hade ju inte sagt det. Så hon kommer lite bredbent fram till mig efter en stund och när jag tar av henne byxorna inne på toaletten rullar en ........ja ni vet vad ut på mattan!!
Vad gör man och vart börjar man. Benen nerkletade, hon olycklig och lillebror har jag bara bryskt lagt på plastmattan i köket, vilket han tycker är väldigt olämpligt.

En timma senare i mitt liv när jag står och byter blöja på min 5 månader gamle son vill min dotter gå på toaletten. (som ni märker är hon väldigt mycket inne i toagrejen) Hon lyckas veva till den äckliga behållaren som toaborsten står i på sin väg upp på toaletten. Det resulterar i att det forsar ut äckelvatten över en stor del av toagolvet. Vad tusan gör jag nu. Det där äckelvattnet vill jag verkligen inte greja med. Jag vänder mig om för att höja golvvärmen så att vattnet ska "ånga" bort. Det tar mig ca 1 sekund och det är lika lång tid som det tar för min dotter att ramla baklänges ner i toaletten. Hon skriker till och sitter med toaringen på vaderna. Men då kunde jag faktiskt se det komiska i allt.
Bryt ihop och kom igen. Det ligger lite i det.
Med några dagars distans till detta kan jag nu berätta om det och dra på munnen.......men det gjorde jag inte förra veckan.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Läser din blogg lite då och då så jag tycker det är dags att ge mig tillkänna.
Jag skrattade igenkännande åt ditt inlägg. Jag har själv en 2-månaders och en 3,5 åring. Den stora är i bästa trotsåldern och min 2-månaders har också fått ligga på plastmattan i köket under tiden jag haft en kamp med den stora...
"Bryt ihop och kom igen" säger allt!
/Helena

Anonym sa...

Hej igen!
Jag läser mycket inredningsbloggar och jag tror det var så att jag skrev en kommentar i samma blogg som du skrivit en kommentar i (kommer inte ihåg vilken det var) och då klickade jag mig vidare till din blogg.
Bor i Katrineholm förresten, inte långt från Örebro (besöker Gustavsvik minst 1 gång/år).
//Helena

Signes Vind sa...

Vilken fasansfull dag, även om du säger att det var en vanlig dag. Men jag skrattade gott åt det du skriver.
I dag presenterar jag mina hundar på bloggen - tror att du gärna ser lite bilder på mina "små" vänner.

Anonym sa...

Oj oj oj vad jag skrattade... det blev bara för mycket för dig!!!

Men kul läsning blev det...

Hälsningar Johanna (oxå Örebro)

Anonym sa...

Herregud! Förstår verkligen hur det kunde hända - har själv en två-åring som skriker TOA!!! jämt... :) Men en nummer 2, nej tack... :)